Finally facing my Waterloo

Nu har vi äntligen landat i Waterloo. Eller faktiskt så landade vi redan igår. Sitter på ett bibliotek nu för att kunna surfa lite. Än så länge finns inget internet i huset där vi bor. Ska ta och fixa lite bilder och skriva mer om boendet en annan dag. Finns mycket att berätta men huset som vi bor i är fint och allt är bra. Har ännu inte träffat de övriga tjejerna som ska bo i huset men förhoppningsvis är de trevliga.

Flygresan till Toronto gick bra. Förutom att vi trodde att vi skulle dö ungefär 2 timmar före landning då planet började skaka på grund av en himla massa turbulens. Det är då man önskar att man kunde ta båten hem till Sverige igen. Men till slut lugnade det ner sig och vi landade på Pearson International helskinnade. Sen tog det en himla tid för att få visumet stämplat men till slut ordnades även det. Vad gäller bagaget så var Emmas väska borta en liten stund men dök till sist upp vilket var väldigt skönt. Hittade slutligen även transfern till Waterloo och vid 18.30 lokal tid var vi framme vid huset i Waterloo.

Nu måste jag göra lite nytta och anmäla mig till några kurser på skolan innan de blir fullbokade.
Mer härifrån en annan dag!

Sista hälsningen från Sverige - på väg mot äventyret

Så ja...nu är det bara 4 timmar kvar tills det är dags att sätta sig i bilen och åka mot Landvetter. Kl 7.30 går flyget från Landvetter, via Wien, till Toronto. Enligt resplanen ska vi vara framme i Toronto vid 15-tiden lokal tid. vilket innebär runt 21-tiden svensk tid. Alltså kommer jag i Kanada att vara 6 timmar efter vad gäller klockan.

Idag har jag vinkat av storebror C och hans tjej L. Har även tagit en tripp till farmor och farfar. Åhh...jag önskar verkligen att jag hade hälsat på dem oftare. Saknar farmors mysiga kramar och pussar på kinden...

Det mesta är färdigpackat och jag ska väl sova en liten stund nu. Det är med spänning jag reser men samtidigt känns det lite i hjärtat att resa ifrån alla man älskar.

Ta hand om er alla här hemma i Svedala och skriv gärna en hälsning då och då. Saknar er redan!

Rättelse + Avsked No 4

Måste först och främst rätta mig själv. Att säga hejdå till lillasyster var ju inte det första. I lördags för drygt en vecka sedan hade jag ju avskedsfest. DÅ var avsked No 1. Mina härliga jobbarkompisar, mina goa Jönköpingsgrabbar, mina Chalmersgrabbar, mina söta klassisar (undrar om man får säga klassisar egentligen...) och mina underbara Surprisare. Tack alla som kom och tack för de fina presenterna. Blev riktigt glad!

Bild: Presenter från H, E och V+A+M.

Sen var jag ju faktiskt i Bogla en sväng och sade hejdå till kära morfar och U. Och till morfars hus som snart säljs... Där var avsked No 3.

Idag var det dags för att säga adjö till lillebror också. E bor ju numera i hufvudstaden och jobbar för riket säkerhet. Eller något åt det hållet i alla fall. Så när tåget från vårt kära Bankeryd rullade norrut såg jag brodern för sista gången på ett bra tag. Lite trist. Det var alltså avsked No 4.

Bild: Lillebror E.

Och idag skulle jag även börjat packa lite. Har inte gått speciellt bra. Finns hela tiden andra saker som är roligare...Antar att resan känns mer definitiv när jag väl börjar packa. Lite skrämmande men imorgon så måste jag...

Avsked No 1

Skjutsade Amanda till flyget idag. Hon ska till London för att hälsa på sin älskling och stannar där tills nästa helg. Det innebär att hon INTE är hemma när jag åker! Så... var tvungen att säga hejdå idag. Usch. Gillar min syster. Gillar inte avsked.

Tur att lillebror kom hem idag. Det är tomt utan dig här hemma syster!

Avspark!

Med 6 dagar kvar till avfärd sparkar jag loss den här bloggen - Kanadabloggen. Här planerar jag att berätta om mitt år som utbytesstudent i Waterloo, Kanada. För den oinvigde så ligger Waterloo knappt en timme från Toronto och staden sägs vara ungefär lika stor som Jönköping, dvs runt 100 000 invånare. Får se om dessa uppgifter måste redigeras så småningom...är inte speciellt påläst.

Snart ska här packas men som vanligt skjuter jag på detta ett tag till. På söndag tror jag att jag ska tag i lite saker. Åker på onsdag morgon. Som tur är har jag en mycket god vän med mig - Emma. Ska bli skönt att ha en vän att prata lite svenska med så att man slipper bli som Victoria Silvstedt - "aamm...vad heiterr no dett daer pa svenska...jo just det - dahlahaest". (Obs! Får väl erkänna att det inte är ett helt korrekt citat men ni förstår nog vad jag menar.)

Och ja. Skridskorna ska packas ner. Skulle nog nästan dö utan dem. Håller så smått på att få andnöd av att inte kunna vara med mina älskade surprisare. Gissar dock att det är bra för min personliga utveckling att försöka gå vidare i livet (=pepptalk). Men om man inte vill gå vidare då!? Som den som läser säkert förstår kommer jag säkerligen att älta denna konståkning här på bloggen. Men det är ju mitt liv.

Tanken var inte att i första inlägget berätta hela mitt livs historia så därför är det bäst jag stoppar nu.

Det kommer mera!