Men ändå...)

Denna vecka har till stor del handlat om konståkning. Inte på nån vidare nivå men ändå. Jag har tillbringat rätt många timmar i ishallen (kanske inte så mycket om man jämför med hur det var hemma men ändå). Eftersom jag bestämt mig för att åka in mina nya skridskor så var det ju lika bra att åka så mycket som möjligt. Dessutom pågår träningen här i bara tre veckor till. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att inte få abstinens. För det kommer jag att få om jag inte hittar nån is att glida runt på. Ytterligare en anledning till mycket tid i ishallen är att vi praktiskt taget har gjort en ny kreativ isdans. Eftersom det inte gick så bra för oss på tävlingen i förra veckan så bestämde sig tränaren för att helt byta ut musiken och göra om typ hela programmet, sisådär en tre veckor innan den stora FINALEN - Ontario-mästerskapen! (lite ironi bakom det hela...jmfrt med VM så ja...men ändå). Så istället för tema Chicago så är det nu klassisk Libertango och Spanish Waltz som gäller. Tydligen var det viktigt med två olika stilar - något som vi missat inför förra tävlingen. Och för att det hela skulle bli ännu bättre så kom tränare Garnets egna isdanstränare/koreograf in och hjälpte oss både torsdag och fredag morgon. Riktigt kul med en riktig isdanstränare. (Det är ju Andrea där hemma också...men nu är jag ju inte hemma så...) Nu minns jag inte vad han heter men ska se om jag kan ta reda på det så småningom. Riktigt rolig prick som bl a hade en farbror i Sverige, känner Marigolds tränare Anu på nåt sätt, berättade för oss att tango (dansen) började med två män(!) som dansade - därav tangofattningen som innebär att man inte tittar på varandra, visste att skandinaverna är duktiga på team och faktiskt kan åka skridskor (i team) till skillnad från många lag over there med mera med mera. En pratgladare prick klockan 07.00 får man leta efter! Och jag måste säga att jag verkligen gillar konståkningsklimatet här! Jag vet inte ritkigt vad det är, förutom kanske den bredd och elit som finns (inom alla discipliner - såväl isdans, paråkning som team och singelåkning) samt att man faktiskt kan fortsätta åka som vuxen. Bara för att det är roligt. Och det är väldigt häftigt att se alla småttingar åka par och isdans...något som skulle vara härligt att se därhemma. Nog om kanadensisk konståkning men visst kommer jag att sakna vissa delar av den när jag är hemma igen...

Tillbaka till mig. Det är ju ändå mig bloggen här handlar om. Var alltså och tränade i måndags eftermidag, tisdag-onsdag-torsdag-fredags morse samt i eftermiddags (fredag em). Inte illa för en som inte längre MÅSTE träna. Utan bara VILL träna. Och just det, åkte skridskor med min tyska kamrat på lunchen i torsdags också...hur många pass blir det? 7 ispass! haha...dock inte ens sammanlagt lika jobbigt som ett ispass med Surprise...men ändå. Nu har vi nytt hopp inför nästa tävling, om cirkus 3 veckor iaf!

Kontentan av hela detta inlägg?

Min stora kärlek i livet är konståkning! Jag kommer nog aldrig kunna göra slut.